Att hitta ett inre lugn när man har en sådan personlighet som jag har (lugn på utsidan men otroligt orolig och stressad på insidan) är viktigt. När det kommer till att må bra så har musik en väldigt stor del i min vardag, att bara lyssna, dansa, gå på konsert eller att sätta på sig lurarna och springa en go runda i naturen får mig att må bra. Jag älskar ju även att skapa saker så att måla/teckna, fotografera, skapande delen i mitt jobb får mig att må bra. Sedan mår jag ju självklart bra av att vara med personer jag älskar också men nu tänker jag mest på att må bra på egen hand, med sig själv. Det jag tänkte berätta är att jag hittat ett helt nytt sätt att koppla av på. När jag i höstas stundtals mådde väldigt dåligt så hittade jag något som kallas ASMR som är ganska nytt, iaf i Sverige. Jag hittade det genom att en gammal klasskompis från grundskolan börjat med detta och jag började lyssna och följa henne. Hon hade också haft/har problem med psykisk ohälsa och ASMR hade hjälpt henne att slappna av. Så jag testade och började titta och lyssna på hennes youtube-kanal och blev fast. Det är ljud och rörelser som triggar kroppen till välmående, samma känslor som vid beröring t.ex av att bli kliad på ryggen eller hårbotten (vilket jag ÄLSKAR). Och jag kunde känna detta av att bara lyssna och kolla på hennes videos, vilket var en konstig känsla att ta in men också så underbart. Så jag lyssnade flitigt för att stänga av jobbiga tankar och för att stressa ner inombrods för en stund, så skönt och kan verkligen rekommenderas att testa. Hon har nu släppt en ljudbok i sex delar, vilket är så kul för henne och helt underbart att kunna ta till när man känner för det. Så tack Josefin. 

 

Molly...denna fantastiska artist och förebild. Jag har alltid lyssnat på hennes musik, enda sedan hon vann Junior ESC med en låt som jag fortfarande älskar för att den får mig att tänka på min bästa vän. Jag har alltid tyckt om det hon skapat men nu har hon överträffat sig själv. Hennes två nya svenska albumen gör mig mållös. Att vara så öppen som hon är kan absolut inte vara lätt. Jag blir så inspirerad av henne och hennes person. Jag känner igen mig i mycket det hon besrättar om sig själv och sitt mående (som tur är kan jag inte relatera till texterna och jag hoppas inte jag kommer kunna göra det heller, att känna dom känslorna om någon man älskar mer än något annat är jag så rädd för att uppleva). Att hon pratar öppet om sina tankar är så läkande och får mig och säkert många andra att tänka "jag är inte ensam om att känna såhär". Jag mår väldigt upp och ner, den senaste tiden har det mest varit uppåt och jag har börjat förstå att jag måste ge mig tid till att komma underfund med varför jag ibland inte mår bra och vad det är som gör att jag plötsligt kan känna sådan ångest över småsaker. Man måste acceptera att man är bara människa och man kan inte må bra alla dagar om året. Likadant som att det är självklart att man måste ha tråkigt då och då för att kunna ha roligt. Det har varit den svåratste delen, att acceptera det eftersom jag inte kännt dom känslorna tidigare. I min uppväxt har jag alltid varit så otroligt stark i mig själv och alltid brytt mig om vad jag vill och vad jag känner och jag har aldrig brytt mig om vad andra ska tycka och tänka i saker som jag varit så säker på är rätt för mig. Däremot i saker man har varit mer osäker på har man ju tvivlat på sig själv men i det stora hela har jag alltid haft en bra självkänsla och aldrig kännt att det är något fel på mig. Att den känslan sakta men säkert försvunnit lite har skrämt mig. Det har kännt som att jag har tappet en del av den styrkan hos mig själv. Varför vet jag inte och det är väl det som varit jobbigt att ta in. Jag har sådant fruktansvärt kontrollbehov när det gäller mig själv och just däför blir jag väldigt orolig när jag mår dåligt och inte riktigt kan sätta fingret på vad det är som gör att jag känner så eller inte veta vad jag ska göra åt det, jag har ingen kontroll. Om jag ska "gissa" och göra någon slags sammanfattning så hänger det nog på att jag vill vara omtyckt och vara så bra jämt i alla situationer och ställer så höga krav på mig själv hur jag ska vara och se ut, det är bara jag och ingen annan som ställer dom kraven på mig själv (min pappa är likadan). Och jag försöker ställa frågot till mig själv om varför jag behöver ställa dessa krav men det är svårt att svara på för egentilgen är det orimliga krav som inte går att uppfylla som man bara måste få bort från sin syn på sig själv. Men jag känner att ge sig själv tid är läkande. Att boosta sig själv och ta bort negativ energi och bara försöka leva på ett sätt som får en att må bra utan att tänka på någon annan. Dagens samhälle är så otroligt styrt av att man ska rätta sig efter vad andra ska tycka och tänka. Speciellt över sociala medier och även fast jag inte har trott att det har påverkat mig så har det nog gjort det. Efter förra året, då jag vissa stunder mådde skit så har jag nu detta året fått stanna upp och fundera och prata med nära och kära om psykisk ohälsa, vilket har varit skönt och det har lett mig till att jag nu mår bättre men har fortfarande mycket kvar att jobba på. Men allt handlar om att vara förstående och acceptera sig själv för att man kan känna dessa känslor och försöka hitta ett sätt att ta sig ur dåliga tankar för det är bara jag som kan göra något åt saken. 

 

 

Åh vad jag blev glad när jag hittade dessa snyggingar på nätet och klickade hem dom! Jag har letat efter ett par sneakers som jag både tycker är riktigt snygga och bekväma och valet belv ett par Fila. 

 

2019 har hittils startat på ett bra sätt. I februari gjorde vi något jag inte gjort på väldigt länge nämligen åkte skidor. Jag och Christian åkte med mamma och pappa till järvsö i 1 vecka och hade det så fantastiskt bra. Att åka på skidsemester är definitivt lika underbart som en solsemester. Jag mådde så otroligt bra under den veckan. Att umgås med familjen är ju det bästa som finns.

Nu är vi redan inne i mitten av Mars, det går verkligen galet fort! Nu vill man ju bara att värmen och våren ska börja. 

 

 

Det är väldigt upp och ner med mitt välmående, det är väldigt svårt att låta sig själv må dåligt, att acceptera det. Men jag tror jag vet vad anledningen till min psykiska ohälsa beror på jag vet bara inte hur jag ska ta mig ur det och det måste jag få hjälp med. Ska försöka ta tag i det i Januari, nu i December hinner jag inte... 

 

Det är första advent idag och har haft en riktigt mysig helg. Igår julbakade jag med Anna och idag har jag bara myst och försökt varva ner hemma med Christian i vårt julpyntade hem. Så skönt att jag pyntade förra helgen så det bara va att njuta idag. Det är ju en så rolig och mysig tid nu, både på jobbet och privat. 

 

Jag har tappat mig själv, just nu vill jag bara få må bra...

 

Jag fick äntligen fingrarna ut att ta tag i mitt målande igen. Det började med att jag ville byta ut tavlorna över soffan till en stor rektangulär tavla. Jag började bläddra bland alla mina naturbilder för att hitta något som jag trodde skulle kunna passa. Den jag fastnade för var denna:

Det är så skönt att klippa bort det långa, slitna, blekta håret efter sommaren! Nu under hösten blir det kort hår med lite röd ton i. 

 

I 25 års present fick jag och Lina, utav Nathalie ett presentkort på uthyrning av en seagway. Dagarna före det gick ut fick vi äntligen tummen ut att ge oss in till stan och utnyttja detta. Vi fick en introduction om hur den fungerade och sen fick vi spendera 1 timme på egen hand i stan. Det var väldigt instabilt och ovant i början men sen gick det ganska lätt ändå. Så där åkte vi, från Operan upp till Slottskogen via järntorget och linne på dessa seagways iförda hjälm och reflexväst. Man fick ju en del blickar och några hånflin om man säger så men det får man bara försöka att inte bry sig om och bara köra, så det gjorde vi och kul va det! Det är sällan vi har tråkigt i varandras sällskap. 

 

Efter Grekland väntade två hela veckor hemma innan jobbet började igen. Christian hade 1 vecka kvar av sin semster så då fick vi ta igen den veckan vi var ifrån varandra. Även fast vi varit ihop i fem år så saknar jag honom fortfarande väldigt mycket när vi är ifrån varandra, vilket man får vara tacksam för.

Det var ju fortfarande fantastiskt väder så en dag åkte vi till Vrångö, som vi inte varit på i vuxen ålder. Vi köpte med oss fika och tog båten över. Det är så synd att man inte är bättre på att uttnyttja vår fantastiska skärgård som vi har. Man är aldeles för sällan ute på öarna under sommaren. Vrångö var en riktig skärgårds idyll, så vackert. Och på båtfärden dit såg man ju mycket utav hela skärgården eftersom den ön ligger längs ner. Det var en mycket lyckad dag och utflykt.

I övrigt under den veckan så umgicks vi mycket med min lillebror, vilket var trevligt. 

Min sista vecka gjorde jag inget speciellt. Försökte få mycket gjort i lägenheten och ta dagarna som dom kom för att ladda batterierna till max. Jag blev lite rastlös och det började klia i fingrarna så hade inga problem med att gå tillbaka till jobbet och vardagen efter fem härliga semesterveckor.

 

När vi kom hem från Hälsingland va det bara att tvätta och packa om för två dagar senare åkte vi till Luleå med Robert och Malin på en lång weekend. Vi ville hitta på något tillsammans och efter lite pusslande fick vi ihop dessa fyra dagar tillsammans och varför det blev Luleå var för att vi ville åka någonstanns långt norrut och Malin föreslog Luleå. För att vi skulle få så mycket tid där som möjligt så åkte vi inrikesflyg med mellanlandning i Stockholm. Första gången man gjort det.

Vi hade det verkligen supertrevligt tillsammans men Luleå var väl ingen höjdare direkt. Jag är ju så bortskämd med Hälsingland så det var ju inte någon vackrare natur där precis. Skärgården var väldigt mycket sämre än här i Göteborg så det bev vi besvikna på. Det som var kul att uppleva var midnattsljuset man fick inget grepp om va klockan var när det var dagsljus 12 på natten. 

 

(tyvärr va de flesta av korten jag tagit med min kamera för stora för att ladda upp här...)

 

Ja, om man kanske skulle ta och berätta lite om vad jag gjorde under denna heta sommar som vi haft. Jag gick på semester i början av juli och började jobba nu i mitten av augusti. Så lyxigt med fem veckor sammanhängade semester och dessutom tillsammans med Christian i 4 veckor! Första veckan spenderade vi uppe i Hälsingland hos min mormor och morfar. Vi åkte dit med mina föräldrar och lillebror. Det va lite trångt i bilen då vi var fem pers och en pappa som hade ont i ryggen och behövde ha sitt säte nerfällt i nästan liggande position. Tyvärr så fick jag influensan två dagar innan jag skulle gå på semster så jag var sjuk nästan hela veckan och mormor och morfar (precis som förra året...) Det är väl något med det där när man slappnar av då kommer allt man går och bär på... så typiskt. Vi hade en supermysig vecka ändå men hade föredragit att vara frisk såklart. Det finns inte mycket som slår denna idylliska plats mitt ute i hälsinglands skogar, det är en favoritplats på jorden så tacksam att man har fått spendera de flesta av sina sommrar där. Nu börjar mormor och morfar komma upp i åren och mormor är dessutom dement så man måste ta vara på varje tillfälle man har kvar med dom och denna vackra plats. Morfar är ju trots allt en riktig krutgubbe så fler år lär det nog bli. Det blev iaf en vecka med lugn&ro, fint väder, god mat, fiske, sol&bad, spelkvällar och massa mys tillsammans. 

 

 

Jag var så nöjd och glad efter min och Linas sommarfest, då vi firade våra 25 åriga födelsedagar förra året. Så jag ville gärna fira midsommar på samma sett fast mycket mindre. Lina frågade sina föräldrar om dom ville och dom tackade ja. Så hennes familj och min familj firade tillsammans hemma hos dom. Efter jag och Lina slutat jobbet så träffades alla runt fem och hjälptes åt med maten. Efter vi ätit midsommarmat lekte vi lekar, familj mot familj. Vi hade så kul för alla går ju in för att vinna och det skojas mellan lagen. Min familj vann med 6-4 men jag spelade in allt och tyvärr fick vi poäng och trodde vi vunnit en lek som egentligen Linas familj vann så det blev 5-5. Men på midsommarafton så var vi vinnarna. Efter jordgubbar och glass började några åka hem och vi som var kvar spelade musikquiz som jag satt ihop. Sen var det dans! Det var tyvärr bara jag och morsorna som dansade. Men vi hade kul! Jag och mamma buggade några gånger. Kvällen avslutades med korvgrillning innan vi åkte hem vid 02.45. Det blev en mycket lyckad kväll.

 

Ja, texten i Molly sandéns låt, Sand stämmer in så bra på mig. Jag pendlar väldigt mycket med att må bra och må dåligt. Just nu mår jag sådär och det dumma är att jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är att jag känner så men det är väl därför man får ångest. När jag får den här inre stressen och oron så sätter det sig på magen och jag får magkatarr. Jag sätter sån otrolig press på mig själv, jag vill alltid vara mitt bästa och vara omtyckt av människorna runt omkring mig. Detta gäller främst i mitt privata liv, jobbet är min fristad tankemässigt. Där vet jag vad jag ska göra och jag vet att jag gör det bra så där kan jag slappna av. Men när jag har stora förväntningar på något eller på mig själv så blir det bara kaos. Jag vill bara kunna släppa saker och tänka lite mer, det blir som det blir, varför ska det vara så svårt?? När jag lyssnar på Mia Skäringers och Anna Manheimers podd så känner jag ju igen mig så mycket det är ju som att det är jag och Lina som sitter och pratar. Vi båda har ett så stort inre liv med våra egna tankar. Jag vill bara kunna leva i nuet och inte tänka så mycket men varför ska det vara så svårt!! Men det som hjälper mig dagar som är svårare är musik, vänner och familj. En bra låt kan hjälpa så mycket eller en som lyssnar, förstår och kan ge en kram. Tyvärr är ju ångest så vanligt men det pratas så lite om det vilket är synd för jag tror att man kan hjälpa varandra bara man vågar öppna sig. Tror att alla bär på sina inre demoner. 

 

 

Jag har alltid tyckt om Molly och hennes musik. Jag har växt upp med den och har alltid tyckt om henne som person. Nu har hon börjat sjunga på Svenska och har släppt ett album som är fantastiskt bra! Det bästa hon gjort! Kan relatera så till vissa texter och låterna kan vara till stor hjälp dagar eller stunder man inte mår så bra. Sand är en sådan låt. Hon var på Liseberg för några veckor sedan och då stod jag och Lina där i ösregnet och som hon levererade! Det var så värt att stå där i regnet och se henne vara så självsäker och lycklig på scenen. Man blev själv väldigt glad och inspirerades av henne. Och låten Sand sjöng hon så otroligt bra! Galet bra! 

jag säger bara Girlpower!

 

 

 

 

 

Jag har ju hunnit fylla 26 år också. Herregud va det känns märkligt att närma sig 30. Jag fyllde den 16 juni, alltså mitt under fotbolls VM så min födelsedag firades inte något speciellt. Jag har haft bättre födelsedagar. Jag jobbade först till tre, då det var en lördag sen åkte jag hem till mamma och pappa där mamma gjort en underbar middag med varmrökt lax som jag älskar! Sen satt vi och småpratade i soffan och såg på två fotbollsmatcher. I min familj måste man finna sig i att fotboll går alltid före allt annat. 

 

Roligare bild än så tog jag inte på mitt 26 åriga jag

Jag har ju hunnit fylla 26 år också. Herregud va det känns märkligt att närma sig 30. Jag fyllde den 16 juni, alltså mitt under fotbolls VM så min födelsedag firades inte något speciellt. Jag har haft bättre födelsedagar. Jag jobbade först till tre, då det var en lördag sen åkte jag hem till mamma och pappa där mamma gjort en underbar middag med varmrökt lax som jag älskar! Sen satt vi och småpratade i soffan och såg på två fotbollsmatcher. I min familj måste man finna sig i att fotboll går alltid före allt annat. 

 

Roligare bild än så tog jag inte på mitt 26 åriga jag

Nu är vi snart inne i Juli månad och om 1,5 vecka börjar semestern. Tänkte skriva lite om hur det är att flytta hemifrån och leva samboliv. Att starta sitt vuxenliv och flytta hemifrån var otroligt efterlängtat och övergången från att bo hemma till att flytta till sitt egna och sköta sig själv gick ändå väldigt smärtfritt. Det hade nog varit betydligt jobbigare att flytta och bo själv. Jag älskar att bo och leva med Christian. Att få se, krama, pussa, ta i och skratta med honom varje dag gör mig så lycklig, vi levde ju i tre år med att träffa varandra ca 1 gång i veckan hemma i våra föräldrarhem. Han är min stora trygghet och jag älskar honom otroligt mycket. Vi båda bodde ju hemma innan vi flyttade ihop så det var samma förändring för båda. Vuxenlivet är härligt på många sätt men tiden räcker verkligen inte till. Herregud vad dagarna, veckorna, månaderna, åren bara springer iväg. Vardagslivet tas ju upp av jobb, matlagning, disk, tvätt, städning, handla mat och någon timme hit och dit får man lite tid till att umgås i soffan eller träna innan det är dags att gå och lägga sig.  Dessa vardagssysslorna är bland det tråkigaste med att flytta hemifrån. Nu hjälps vi åt båda två med allt, vilket är skönt. Jag är väldigt tacksam att Christian lagar i stort sätt all middagsmat eftersom jag är hemma först vid halv sju på dagarna. Jag gör min del i att ta disken. Men den lilla tid man får över att göra vad man vill är minimal. Under vår och sommar är det ju så skönt när det är så ljust ute på kvällarna, då känns dagarna längre. Nu har ju jag valt att ha ett jobb där man slutar vid 18 varje vardag och jobb på lördagar så jag har ju mycket egentid på morgonen istället, vilket passar mig för jag är ingen morgonmänniska. men kvällarna blir inte mycket gjort. Man är hemma vid kvart i sju, äter, diskar och klockan är redan halv nio/nio och man har 1-2 tim kvar innan man vill gå och lägga sig. Ibland tränar jag efter jobbet men städa efter jobbet orkar man ju oftast inte, en dammsugning på sin höjd. Då blir det som ett måste de daga man är ledig, vilket är så tråkigt eftersom då vill man ju bara vara och göra det man känner för. Vuxenlivet innebär mycket "måsten". Om kylskåpet är tomt måste du handla, när badrummet ser ohygiensikt ut så mår jag så dåligt av att se det, blommorna torkar ut och måste vattnas, tvättkorgen blir överfull efter ha skjutit upp tvätten för många dagar etc. Men på ett sätt är jag glad av att detta finns i mitt liv. Det är inte alla som har möjligheten att flytta hemifrån och absolut inte köpa sitt egna hem. Jag är så tacksam att jag lever med mannen i mitt liv, bor i en superfin nybyggd lägenhet, har ett jobb som jag trivs med och betalar räkningarna. Man kan stå ut med alla dessa måsten då, även om dom tar emot ibland och den frihet man har när man flyttar hemifån är ju så skön. Man får en bättre relation till sin familj också när man kan träffa dom när man känner för det och i den mängd man själv vill.

Är så toknöjd med vår sänggavel som vi gjorde helt själva jag och min sambo. Jag hade idén och han hjälpte mig att sätta ihop den. Är även väldigt nörjd med min egenfotade tavla. Blev precis som jag föreställt mig.