Äntligen är man hemma! Att gå ur tåget och gå igenom folkmassan för att slutligen se hans underbara ansikte igen va en så fantastisk känsla!

 

Hemresan va ju i onsdags, resan gick väldigt smidigt men det hände en annan lite grej som gjorde hemkomsten något mer komplicerad än vad jag hade räknat med... När jag satt på tåget mot Stockholm så kom jag på att jag inte tagit med mig några hemnycklar! Nu kanske ni tänker att man grips av lite smått panik men jag va ganska lugn. Min farmor och farfar som bor 5 våningar över oss har ju nycklarna till oss (problemet va bara att dom va ju i Loster hos mormor och morfar) så det jag behövde göra va att få tag på nån utav mina kära släktingar som hade extranyckel hem till Farmor och Farfar. Jag hörde med min farmors bror, men han hade inga. Jag hörde av mig till min farbror som inte visste, men skulle kolla upp det, det fanns alltså hopp! Haha! Christian, som min pojkvän heter skulle ju hämta mig så jag hade ju bara följt med hem till honom och sovit där, men nu hade ju vi planerat att umgås själva i lägenheten tills övriga familjen kom hem. Jag väntade och väntade på svar och så ringde min kära farbror upp och sa att han hittat två nycklar som kan vara deras, bättre än att han inte hittat några alls iaf! Så när jag va framme i Göteborg och äntligen fick lägga armarna om han och krama om honom riktigt ordentligt, så körde vi mot min farbror för att hämta "kanske nycklarna". Men när jag fick se dom så kände jag igen dom och mycket riktigt dom passade!! LYCKA! Slutet gott allting gott. Varför göra det lätt när man kan göra det svårt? Jaja, nog om det.... Det va iaf underbart att få umgås med honom igen, som vi längtat! Och vi har haft riktigt mysiga dagar tillsammans. Som om inte det va nog så skulle jag ju även få se Saade i torsdags också! Det va ju hemmaplan för mig och det va ju för det jag åkte hem egentligen. Packhuskajen, Kajskjul 8.