Jag har alltid varit en envis person som vill göra saker som jag själv tycker och tänker och inte bry mig så mycket om vad alla andra säger och gör. Jag va den som klädde ut mig till katt på ett haloweenkalas, bara för att jag ville vara katt och kommer ihåg att den som hade kalaset tyckte det va lite konstigt, men jag brydde mig inte så mycket. Jag va den som skaffade msn och mobil sist av alla i klassen. Bara för att alla andra hade detta betydde inte det att jag också skulle ha det, så kände jag. Om det va nått som jag inte gillade eller inte ville vara med på så va jag inte det. Men den där blygheten har alltid funnits där men i gymnasiet vände det. Då träffade jag världens underbaraste vän, Lina och jag började lyssna på världens underbaraste artist, Eric Saade. Detta har bidragit till att jag blivit ännu mer självsäker och jag har gjort saker jag aldrig vågat förut. Som t.ex åka iväg till okända städer och träffa folk som jag aldrig tidigare träffat och bara börja prata med dom som ingenting (kanske låter självklart för vissa men inte för mig). Bara att jag har gjort massa saker jag inte tidigare vågat har stärkt mitt självförtroende och man blir starkare av det. Så tveka inte att hoppa på sånt som ni tycker verkar läskigt, för när man klarat av det så känner man sig så stolt och växer som person. Jag har ett litet exempel på en självförtroendehöjare, en rätt simpel grej men den gjorde så mycket. Jag har jättedåligt lokalsinne vilket är väldigt jobbigt när man ska köra bil. Jag kan inte vilka vägar som leder hit och dit så jag är väldigt osäker varje gång jag ska köra någonstanns jag aldrig kört förut (och erftersom jag bor så centralt så kör jag nästan aldrig). Men iaf, i lördags skulle jag se Saade live hemma hos Malin som bor i Kållered och jag bestäme mig för att ta bilen dit. Jag va ganska nervös innan över att jag inte skulle hitta och på så sätt kanske riskera att komma försent till programmet som jag sett fram emot så länge. Självklart hade jag GPS (annars hade det verkligen inte gått) men jag är inte så van vid att köra efter GPS än, och det gick inge vidare bra förra gången jag använde den (men det är en annan historia). Jag började köra vid halv sju, det va mörkt och regnigt och vet ni vad? Det gick så bra det bara kunde göra, hittade lätt som en plätt (med GPS:s hjälp förstås) och det va en sån skön känsla. Så det känns lite bättre nu inför Helsingborg resan då jag ska köra mig och Malin dit och hem.